Nej jag har inte drabbats av storhetsvansinne. Men jag är "The rain king". Jag har varit blöt i 22 timmar och 39 minuter och av dem så har 17 timmar och 29 minuter varit njutbara. Det tråkiga var 2:a växlingen, första biten på cykeln och sedan mellan 24 till 28 körda mil . Hela Löpningen var njutbar även om den var smärtsam, Mer om det senare för jag börjar som brukligt är (om man inte heter Quentin Tarantino) från början.

En Svensk Klassiker nonstopp var utmaningen som stod för dörren. Jag hade sjuklig ångest hela torsdagen och på fredagen innan loppet. Det brukar jag inte ha innan tävling men denna gång var annorlunda, Inte för att utmaningen kändes övermännsklig för det gjorde den inte. Jag är i min livs form och den vetskapen är som en varm filt en iskall natt. Nej ångensten kom av att hela grejen var så hypad i media. Repotage om "supergrabbarna" (när blir vi män?) i både NA och Motala tidning. Så det var underbart att hoppa i från bryggan ner i det iskalla vattnet och släppa alla tankar på runtomkringverkamhet och BARA fokusera på att prestera, På nuet, på att njuta (idrotts meditation deluxe).

Dom första 100 meterna kändes obekväma eftersom det var första gången jag körde i våtdräkt sedan IronMan Nice och där var vattnet något varmare :). Kylan skapar för mig en känsla av kaos och disorientering men jag vet ju att det fort försvinner när kroppen anpassat sig. När jag väl hittat rytmen kändes allt KANON. Jag tog snabbt täten och simmade sedan i ett gött tempo. Jag tittade tillbaka då och då på Selvin så att han inte skulle bli för långt efter. Det kanske låter kaxigt men jag har snittat 4 pass simning hela hösten och vintern medans han uppskattningsvis snittat ½ pass. Klart att det är skillnad! faktum är att han gör en demoninsats. Så jävla imponernade att den förtjänar en egen "rapport". Selvins insats ur Klebergs synvinkel avslutar därför detta inlägg.

När vi ca 59 minuter senare angjorde kajen i borenshult efter avverkade 3km så blev jag varse hur nedkyld jag faktiskt var (vattnet var uppskattningsvis 14 grader). Det var svårt att få av och på sig utrustningen för hela kroppen skakade okontrollerat. Ett citat från Band of brothers passar bra in här. "I´m freezing so bad I think im dancing" (Snart kanske ni får se en nerkyld kleberg med blåa läppar delta i So you think you can dance). Efter att faster Berit hjälpt mig av med våtdräkten och all rullskideutrustning var på (och en ½ vurpa) gav vi oss iväg. Jag, Selvin och våran hjälpryttare Niklas (senare skulle även hjälpryttaren Carl ansluta).

Det var skönt att får upp lite värme i kroppen när jag stakade fram på rullskidorna. Jag körde på skate skidor och på vasaloppet är det ju klassisk teknik som gäller så jag stakade bara. Någon kanske är kritisk till detta och tycker att det är fusk med skateskidor eftersom de rullar lättare. Min kommentar till detta är som följer: 1: det är fullt tillåtet att köra "riktiga" vasaloppet på skateskidor, bara du inte använder dig av skateteknik och jag tog inte ett enda skatetag under loppet. 2: Både jag och Selvin körde på "tävlingshjul" och när jag låg bakom i nedförsbackarna så rullade det ungerfär lika bra. Slutligen tycker jag att det vore idioti att inte använda så bra utrusting som möjligt. Det är inte min grej att tävla med material som inte är top of the line.Tyvär var lagerna på mina hjul inte fukt skyddade (och det var ju lite blött under loppet så att säga) så när jag idag inspekterade dem så såg jag att 2 stycken mer eller mindre skurit ihop och de andra 2 är inte så glada de heller. Ekonomimannen loosar igen. Jag hade en plan hur jag skulle lösa energiintaget i det här skedet av loppet och den funkade perfekt. Småbitar av energikaka som alltid intogs tillsamans med vätska, ofta. I början drack jag bara sportdryck och cola men efter typ halva loppet fick jag känningar i magen och då gick jag över till vatten.

Efter 7:30 kunde vi äntligen knäppa av oss skidorna och halta in till vårat base camp. Det gjorde fruktansvärt ont att gå eftersom fötterna varit dyngsura i över 8 timmar. Det såg ut som att huden lossat från köttet och typ hängde löst. Det var tots detta otroligt skönt att sätta sig en liten stund och äta varm ostkaka med sylt och grädde. Nu väntade 30 mil cykel.

Jag kände mig oförskämt pigg och det var med lätthet jag satt med i de klungor som vi körde med. Jag gick upp och drog då och då för att försöka ge Selvin en så lätt resa som möjligt. Efter 8 mil gick de dockt inte längre och efter att vi diskuterat igenom situationen så bröt han loppet och jag körde vidare, ensam. Fram till dess verkade det som att det fanns många klungor som höll hyfsad fart men nu så bara dog det ut. De som fanns kvar körde för långsamt för jag hade gett mig fan på att köra under 10 timmar och jag låg vid det här laget rejält efter tidsschemat. Men benen var fortsatt pigga så jag körde själv. Jag vet inte exakt hur länge men det kändes som en evighet. Jag började nu få lite panik. Jag var pigg men jag visste att jag inte skulle orka dra själv i typ 16 mil till. Jag måste hitta en klunga!! Plötsligt hörde jag någon skrika en bit bakom mig "Håll till höger!!" Det var en klunga och och den körde fort! Jag väntade tills sista man passerat och jag fick ställa mig upp och spurta ikapp den. Äntligen lite fart på detta tänkte jag när jag tittade ner på cykeldatorn som visade 38 km/h i motvind och uppförsbacke (här passar Thåströms låt - långa tåga av längtan in. Långa tåg av cyklister som alla längtar till Motala). Det är så himla roligt att cykla i klunga, och otäckt. För den oinvigde så kanske det ter sig lätt. det är ju bara att ligga bakom framförvarande? Verkligen inte! Du måste hla tiden ha koll på vilka du har framför dig, ser de starka ut? Finns det risk att de släpper i nästa backe? Du vill inte tvingas ta luckor själv pga att cyklisten framför släpper. Mellansnabba klungor är också ofta väldigt o-organiserade och de kan när som helst splittras upp helt utan anledning och då måste man vara med. Det gäller också att vara koncenterad för vurpor är ett ständigt hot, i synnerhet när det regnade nästan hela tiden och var ganska halt. Det inträffade flera vurpor i min närhet (den otäckaste var när en kille blev inputtad under trailern på en lastbil i 40 km/h och fick cykeln överkörd. Jag vet inte hur det gick för jag han nätt och jämt vejja själv och när jag tittade bakåt såg jag att flera cyklister redan stannat. Jag hoppas att det gick bra!!) Jag hade redan innan den incidenten beslutat mig för att inte ligga med i sörre klungor. dels var jag nu rejält sliten (det var ca 8 mil kvar) och jag orkade inte med det ryckiga tempot som blir längst bak i klungan och längst fram orkade jag inte ligga för då måste man ju dra. Sedan var risken för stor. Jag ville komma helskinnad till Motala för jag hade ju en löpning att tänka på. Magen började vid det här laget krångla och jag hade en "magkänsla" (hehe) vad det berodde på. Jag behövde fett. Så i depån vid hammarsundet ringde jag det gudomliga serviceteamet och beställde en pizza. Med vetskapen att något flötigt väntade i Motala kändes det genast bättre och jag kunde hålla hyfsad fart in. tid på vätternrundan: 9:48. under 10 timmar. Tjurskallighetsmannen fick kliva in där :). Efter målet fick jag stå och vänta i typ 10 minuter på att bli avchippad. Men öka nu då! jag vill springa. Fotot sa jag åt fotografen att skita och medaljutdelningen gick jag förbi. En tyst protest mot vätternrundanledningens policy kring namnändring (mer om det en annan dag).

Tiden mellan cykeln och löpningen inefattade aktiviter som att under parollen "bordskick utgår med kraft" svepa en pizza och att näcka inför halva Motala. Att ha en pizza skvimpade i magen under 3 mils löpningen kanske i alla andra sammanhang låter som en dum idé men jag känner min kropp. Pizzan absorberades omgående av kroppen och jag kände aldrig något obehag från den under löpningen.

Löpningen ja, Den gick bra. riktigt bra och jag kände att jag hela tiden hade kontroll och kunde hålla mig springande med hyfsat löpsteg. 2:31 tog den och det är jag riktigt jävla nöjd med. Niklas sprang med hela tiden och agerade vätskekontroll (selvin cyklade med). Cola och vatten. lite och ofta. beprövat. tryggt. funkis. Total tid en Svensk Klassiker: ca 22 h 40 min (jag glömde knäppa av klockan eftersom jag fann mig själv bli intervjuad av en reporter typ 5 sekunder efter målgång. Inte en aning vad jag sa men det blir säker bra).

ETT MEGA TACK till alla som varit med och gjort detta möjligt. Ensam är stark säger vissa. Kanske är det så men bara i några timmar, sen tar det stopp. En bra sås reder sig själv var ju loppets uttryck och nu vet jag vad det betyder. Ta några ingridienser (tex, ett service team, en hejarklack, två tokiga triathleter, hjälpryttare och och en flötig pizza) och blanda dem samman. Låt det hela sedan bero och servera. Den kommer att smaka kanon eftersom varje enskild ingridiens förhöjt smaken hos de övriga i såsen ingående ingridienser. En bra sås reder sig själv, Sannerligen! Med de orden avslutar jag nu denna kanske världens längsta race rapport. Nu ska jag njuta av trasiga ben, besk öl och bubblig skumpa. Lev väl, I do.

Micke Selvins Race från min synvinkel

Skulle du ställa upp på en kompis förfrågan att köra en Svensk Klassiker Nonstopp med vetskapen att du tränat betydligt mindre denna säsongen än din kompajon?

Skulle du kunna tänka dig att simma 3 km i 14 gradigt vatten med vetskapen om att när du simmat färdigt så har du bara värmt upp och det är då det jobbiga börjar?

Skulle du Slita dig genom 9 mil rullskidor med "fucking worst" teknik när du redan efter hälften mår pyton och får gå på pannben? Dessutom vet du att även om du kommer i mål så är det då det jobbiga börjar

Skulle du efter 1 timmes bajsförsök men fortfarande med så uppsväld mage att det ser ut som att du blivit påsatt av farbror vitargo och nu väntar hans kärleksban, Jättebebisen från helvetet sätta dig på cykeln för att cykla 30 mil med vetskapen att när detta är klart, Det är då det jobbiga börjar.

Skulle du cykla 8 mil när du redan från början känner att det är kört, Men det kan ju gå så jag måste prova. Skulle du som sista utväg äta sjukliga mängder äcklig saltgurka?

Skulle du när du väl insett att det är oundvikligt att bryta göra det med stil, inget gnäll, inga bortförklaringar? Och skulle du efter en sådan motgång direkt övergå till att ingå i serviceteamet och på ett mästerligt sätt stötta din kompajon?

Skulle du trots allt det ovanstående som hänt vara sugen på att göra detta igen och då lyckas?

Om du svarat nej på någon av ovanstående frågor är du bara människa. Om du svarat JA tillhör du du en ytterst exklusiv skara människor. Då är du inte bara en supergrabb. Du är en superman och de som kan sin film vet att supermannen vinner altid, kommer alltid tillbaka. Micke, Jag ser fram emot att göra detta med dig igen.

Ps. jag slog inte något av de rekord jag listat i ett tidigare inlägg, Därimot lyckades jag 3 gånger säga: Bra sås reder sig själv. 2 gånger till Micke under rullskidorna och en gång till en cyklist i en klunga, okänd:"jag har ont i magen. Kleberg:"ja ja, bra sås reder sig själv". Efter den konversationen bytte jag position i den klungan" Ds.

 

Sanna

14 juni 2009 16:41

Alltså du är ju helt makalös!!:)
Grattis till en superprestation av en superduperkille!
Kram Sanna

 

kleberg

14 juni 2009 17:00

Tack så hemskt mycket! Jag kände flätornas Power!

 

Carl

14 juni 2009 17:06

Jävligt imponerande av er båda!
Det är en grym prestation ni har gjort. Synd för Selvin, men magen bestämmer och det finns inte mycket att sätta emot om den säger Nej.

 

kleberg

14 juni 2009 17:26

Tack mannen, För dina värmande ord (utom de som fick mig att känna mig som en gammal gubbe, du vet vad jag menar ;) ) Tack också för din hjälteinsats på rullskidorna. Jag är övertygad om att du kommer slå oss alla om några år. Kör hårt mannen

 

Erik

14 juni 2009 17:54

helt övermänskligt!
Grattis!

 

kleberg

14 juni 2009 18:49

Tack Erik!
Faktum är att jag tror att de allra flesta skulle klara av detta. Rätt träning och framförallt rätt inställning, då går det mesta.

 

Micke Selvin

14 juni 2009 19:21

Tack för sällskapet så länge det varade och för de sjyssta orden i slutet av din rapport! Och nästa år ska vi nog få runt mitt dökött också.

http://www.mickeselvin.se

 

kleberg

14 juni 2009 19:27

Nöjet var helt på min sida. Nästa år, Vi gör´t!! Eller kanske i vinter ;)

 

Anna

14 juni 2009 19:59

du är grym!!

tänk att jag hängde med dig på simningen för 2 år sen, nu är jag nog långt efter.....

ha det bäst!! kramar

 

kleberg

14 juni 2009 20:09

Tack för Stödet!!

Jag tror du hänger med riktigt hyfsat fortfarande. rapporter säger att du simmar rätt mycket nu för tiden. Dessutom verkar ju din simform aldrig försvinna. Den bara finns där!!

Ha det bäst du med! puss ;) och kram

 

bibbo

14 juni 2009 20:59

Skön inställning! Grymt! Kul det där med påsättning av farbror vitargo

 

kleberg

15 juni 2009 07:36

Farbror vitargo är en lurig typ. Han kan va din bästa väm eller värsta fiende. Ofta är han både och under ett och samma lopp. han är lite som Jim Carreys gestalter i me, my self and Irine. Det gäller att vara med och säga ifrån när han får den glimten i ögat

 

Perslow

15 juni 2009 08:40

Kleberg, bra!
Missar ö-till-ö pga operation av vänsterfoten.
I´ll be back!

 

Danny

15 juni 2009 11:47

Kungligt!

Själv spydde och sket jag ner mig efter bara en timmes paddling av helgens världscups två och en halv timmes paddling.

Kungligt återigen! Inga länkar till några artiklar? Morsan har ju slängt NA.

Men Hallméns magar är väl kanske inte så kända för att vara hårda.

http://danny.hallmen.se

 

mf

15 juni 2009 13:13

Bra jobb!
Så lätt allting måste kännas efter att ha gjort nåt sånt här. Aldrig mer fundera över "cykla 10 mil idag, när det regnar...?" - det är ju en baggis. Framgång föder framgång! vilket leder till Khooooona 2010 :)

 

Patrik

16 juni 2009 06:36

Alla kommenterar prestationen.

Det viktigaste är väl och få reda på vilken pizza du valde? Och om det hade funnits BK i Motala hade du då valt det istället?

http://fightplay.tv

 

Backe

16 juni 2009 17:00

Stort grattis Micke!!!

 

Pionhed

17 juni 2009 10:20

Grattis Micke!

Riktigt bra jobbat, pannbenat och sedan nedkladdat här. Inspererande!

 

lillsyrran

17 juni 2009 11:22

Los souvenir jackitos! Ps: i like the mr pose i våtdräkt, världens jobbigaste race och du lyckas ändå posera så fort el camera är framme. Hahahahahahahahahahaha. Love ya!

 

Lena Sannerholt

21 juni 2009 12:23

Stort GRATTIS! Vilken superprestation! Jag är verkligen impad!

 

kleberg

29 juni 2009 22:04

Tack ALLA för de värmande orden. Lite rörd av all härlig repons faktiskt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag betraktar mig själv som en hyfsad disciplinerad och driven människa (Träningsmässigt nu, inte annars). Trots detta är det nästan omöjligt för mig att ta i så mycket som jag behöver. Det blir lätt att jag lägger mig på ett tempo några sekunder l...

Mån - Cykel 1:54h, Simning 3km (vilodag) Tis - Cykel 3:45, Simning 4 km Ons - Cykel 2:50, löpning 17 km (sista 10 km i 4:00min/km fart), Simning 3 km Tor - Simning 3 km, Löpning 26 km fre - vila lör - Löpning 24 km (km 15 -20 i sub 4:00min/...

Diskho och disco En ofta fyrkantigt formad facilitet. I början är den skinande ren och fri från smuts och bakterier. Plötsligt belamras lokalen av en hord av “de smutsiga”. De lever rövare och gnider sig mot varandra. Om någon skulle ...

Man måste vara två. Stå mittemot varandra (är ni flera som vill vara med så bilda två led) Se till att marken är fri från väskor (om ni är på Krogen) mattor eller andra tingestar som mår dåligt av att få spott på sig. Den ena i paret ska nu på bäst...